i kassan på Maxi 21,55
Efter att ha jobbat första dagen på lääänge, och jag lovar, det kändes nästan som första dagen i skolan idag...mamma körde in mig, jag var pirrig, nervös för hur kläderna satt...hur håret såg ut och om jag skulle göra ett bra intryck på cheferna (lärarna) eller ej, så var jag tvungen att åka och handla. "Det ekar typ i mitt kylskåp" (citat Emma).
Jag hade skrivit en lista på allt som jag skulle handla, och den följde jag till punkt och pricka. Även när jag stod i kassan så stämde jag av att jag fått med mig allt. Det hade jag. Men man inbillar sig gärna att man har glömt nåt. Jag lassade upp alla mina varor, och när jag längst ner i korgen skymtar 2 kg kassler (ja det var extrapris!) så kommer jag på att jag inte har nåt att frysa in fanskapet i...inga fryspåsar... och det var ju just därför som jag köpte så mkt kassler, för att kunna frysa in. Typiskt. Killen i kassan, som säkert undrar varför jag veckohandlar 5 minuter innan stängning(?) gav mig en konstig blick när jag febrillt drog med mig 5 fryspåsar det sista jag gjorde innan jag lämnade bygget.
Så nu kan jag frysa in min kassler.
Och för övrigt så vad det en jävligt bra första dag efter semestern för mig. Pappa sa åt mig att hålla kvar vid den känslan, så det ska jag göra. 2 avtal sålde jag. Så helt ringrostig är jag inte. Det här har jag ju gjort förrut. Detta kan jag. Och vecka 34 så ska jag få visa vad jag går för, för då ska jag hjälpa till och coacha gänget.
Puss
imorgon börjar allvaret
Bornholm var ett mycket gemytligt ställe (kanske menar hon nåt i samma stil?), en plats där jag hade kunnat tillbringa flera dagar, veckor. Vi fick 4 toppendagar, med solsken, bad, familj, 50-årsfirande, mat och lite tjabb och gnabb (eller nåt sånt här?)
Trist att åka hem igen, men samtidigt, en riktigt skön avslutning på min semester. Mina 4 semesterveckor har bara rusat förbi. Vissa dagar har det känts lite tungt på grund av det tråkiga vädret, men mest har det bara varit avkopplande att få njuta av att bara vara, helst tillsammans med en bok på altanen (där fick du Emma!) eller så har jag dansat satan på Vallen/Byttan/Strand med tillsammans med mina flickor.
Och livet är ju inte förbi bara för att man återvänder till jobbet. Det verkar som om det blåser andra vindar på bygget nu, dessutom, vilket ska bli mycket spännande att ta del av. Ja, nu är jag nog mentalt inställd på att gå till jobbet imorn.
Innan jag avslutar så måste jag säga 2 saker till. Jag har plöjt mig igenom The Game av Neil Strauss och har fått mig en och annan tankeställare... En bok på 450 sidor, och jag lovar, jag satt mest och gapade medan jag läste den. Så smart, så genomtänkt, så idiotiskt. Jag kan egentligen bara säga en sak, tjejer där ute, ni MÅSTE läsa den! Det är en väldigt underhållande läsning.
Och sista saken... drömprinsen, som jag tycker vi kan kalla DP sa att jag skulle skicka ett sms. Och det gjorde jag. Nån dag senare fick jag så ett svar. Nu är han på en resa i typ 10 dagar till eller nåt sånt, så jag ligger lågt. Sen får man väl se... jag kan ju hinna tappa intresset...
PUSS
på rosa moln svävar jag omkring
...o ja njuter av alla vackra ting
o ja tänker aldrig mer komma ner
tänker stanna här
för evigt, evigt, evigt
Idag är det en mycket bättre dag! Jag har träffat min drömprins...sorry killar, men det är sant! Det värsta är att jag lär aldrig träffa honom igen...
...men idag mår jag bra av denna känsla och jag tänker hålla i den ända tills jag somnar.
Han kliver på min fot mitt inne på Strand.
Jag skriker: aaaj! (för jag har ju en förmåga att överdramatisera...)
Han vänder sig om: oj, förlåt!
Jag: äsch och inser att jag skrikit för en fånig sak samtidigt som jag granskar honom från topp till tå (han hade flip-flop på sig!) och upptäcker att han är heeet
Han tystnar (och granskar säkert mig samtidigt)
Jag stannar kvar.
Han stannar kvar.
2 minuter senare så kysser han mig.
åh.
Resten får ni räkna ut själva.
Han är 29 och bor i Jönköping...
puss på kinden
lite sådär halvtrist
Alla som känner mig vet att bara gillar självvald ensamhet. Alla mina kompisar är upptagna i kväll, och det roliga är att egentligen så har dessa semesterveckorna varit de mest händelserika för mig på flera månader, ja typ sen jag lämnade Halmstad. Det har varit fart, fylla, fester, film och en massa andra trevligheter med de människorna som jag tycker om att umgås med. Men just ikväll så är alla på annat håll.
Jag sitter på verandan hemma i huset och skriver, och inser att shiit jag har faktiskt huset för mig själv (syrran jobbar ju jäämt så hon räknas inte) i flera dagar till. Och jag har bil. Det finns alltså 2 projekt som jag måste göra denna sista vecka när jag har tillgång till bil och trädgård, måla om byrån (och som jag tjatat om den då!) och träna (som om jag inte tjatat lika mycket om det!) Sen jag köpte mitt träningskort för 2 veckor sen har jag tränat 4 gånger. Och de 4 gångerna är 4 gånger fler än vad jag tränat under hela 2008 tror jag. Latmassssk. Så mina ensamna dagar känns ändå ganska uppbokade. Och skulle solen titta fram så vet jag precis vad jag ska göra... men det regnar ju bara...suck!
Och som jag hörde en kille säga på Rix Fm tidigare idag (ja, det är inte alltid P3) om att man ska bara ta det lugnt under semstern, jaa, jag måste nog lära mig vad det innebär. Och jag har en vecka på mig. Sen är det liksom tillbaka till verkligheten.
puss
träning...
Alltså jag skojar inte, först så gick jag in till stan (och det tog väl 40 minuter). Sen cyklade jag hem (och inklusive alla omvägar så tog det runt 30 minuter). Rätt bra dag, med tanke på att jag inte gjort många knop annars idag.
Imorn ska jag och Ingrid gå till gymmet på friskis. På onsdag ska jag vila, så då blir det en timmes promenad. På torsdag ska jag träna jympa utomhus i stadsparken.
Ja, det känns som om jag kommit igång med min träning, vilket var min tanke att jag skulle göra under semestern.
PUSS
Gossip Girl
Fia var här en blixtvisit i fredags. Vi drack vin och pratade skit. Sen hamnade vi på Vallen. Och vi missade bussen. Så vi följde med på efterfest till Tegelviken, mkt trevligt =) Hon har åkt, och det är allt lite tomt...
Jag tränade i torsdags, och det var otroligt jobbigt. Men det är skönt efterråt. Första dagen på läänge som jag inte har träningsvärk...haha, det är helt sant.
Jag upptäckte att detta inlägg inte var så jävla kalasroligt. Ett avsnitt G.G väntar, sen ska jag, Elin och Ingrid till Borgholm!
PUSS
mitt bland en massa serier
Kan man bli annat än GLAD när man får ett sånt här fint öl-glas ifrån Anna (Ax)?! :) En försenad julklapp var det visst... Helt plötsligt undrar jag om jag köpte nåt till henne i julas?
Idag så hände det som jag så länge väntat på, jag var och tränade. Jag, Ingrid, Anna, Anna & Anna (det är ju hur kul som helst att umgås med 3 Anna, kan dock bli lite jobbigt när man säger "Anna" och jag själv vet vem jag syftar på, varpå alla 3 svarar "jaa?!" samtidigt). Vi var på ett Medel-pass på friskis. HUR KUL SOM HELST. Jag har verkligen saknat träningen.
JAG KOMMER VARA DÖÖÖD IMORN. Men på torsdag är det på att igen!
Eftersom det är väldigt kasst väder under min semester så har jag plöjt igenom halva Grey's Anatomy S04 och påbörjat Gossip Gir S01. Anledningen till att jag påbörjade ännu en serie beror på att jag inte hittade fler avsnitt av Grey's... men sen visade Anna (Ax) mig en liten söt flik på en sida, och tata fanns det 10 avsnitt till, typ. Jag svävar i Grey´s Anatomy himlen och vill aldrig någonsinn därifrån. (Ja, jag vet att jag för några månder sen befann mig i Desperate Housewives himlen...nåja)
Ett avsnitt Gossip Girl (som förövrigt är en väldigt underhållande serie) innan sängen. Tvätt tidigt imorn, 07:30
När kommer det fina vädret tillbaka?
PUSS
ps. Mamma & Mats har köpt en husvagn. Och som de velade, fram och tillbaka, tillbaka och fram... jag har i dessa dagar av konstant beslutångest insett vem jag fått min kluvenhet ifrån...haha! Men jag är glad för deras skull, vill de ha en husvagn så varför inte köpa en...? ds.
och jag som inte skulle tänka på jobbet...
Alltså, mitt under min semester (då jag lovade mig själv dyrt och heligt att inte tänka på jobbet) har jag fått reda på att de ska tillsätta, minst, en coach från och med 1 september. Och att jag är en av de som dom vill tillsätta.
Som det ser ut nu så kommer det att bli en strid mellan mig och 2 andra killar på jobbet. Som jag måste krossa, eftersom jag är helt enkelt bäst! (okej kanske bäst att spara på mitt pepp-talk tills det börjar närma sig) Vi kommer att få varsinn vecka i augusti där vi ska "visa vad vi går för"... åh herregud.
Och samtidigt som jag ser detta som chans att klättra, så har jag drömt om min utbildning några nätter på rad. Ena natten så kommer jag in, andra natten så kommer jag inte in...
Beskedet från VHS får jag förhoppningsvis om en eller två veckor. Om jag kommer in, ska jag ta det då? Eller ska jag stanna kvar på den arbetsplats som jag (trots allt) trivs jävligt bra på, satsa på att söka som coach och vara kvar där ett år? Det är så typiskt mig att sånt här händer på en och samma gång. För om jag kommer in så måste jag nästan tacka ja för att sedan visa vad jag går för på jobbet för att i slutändan kunna utvärdera... vad vill jag göra allra mest?
Eller, mardrömssenariot, jag kommer inte in på högskolan, de vill inte ha mig som coach och där står jag som en idiot.
Ja, gissa om tankarna har snurrat runt i min skalle...? Har knappt sovit nåt i natt. På sätt och vis är jag jävligt glad över min nyfikenhet, att jag ringde och frågade vad som har hänt. För nu kan jag mentalt ställa in mig på vad som komma skall... men å andra sidan, jag är ledig i 3 veckor till och jag kommer ju att ägna detta minst en tanke, minst en gång i timmen, minst en gång om dagen...så... En delete-knapp någon?
---
Idag är det ganska dåligt väder. Funderar på att köra ett städ-matathon här. Ja, jag vet att jag är besatt av att städa, men det blir ju så fint efterråt.
En lördagkväll fylld med vin och massa trevliga människor. Jag kan med
skräck och fasa, erkänna att det här med "jag är bäst"-posen har blivit
något av en ovana...men är man bäst så är man, inget man själv styr över!
PUSS
åhåh!
Och på tal om hetta... har det varit sommarvärme idag eller vad?! :) Igår var det oxå härligt varmt, men gårdagen spenderade jag på stan tillsammans med Elin och Linus. Vi hade även en liten picknick och åt mjukglass... så vi firade på ett bra sätt att solen kommit tillbaka.
Men idag... 4 timmars rent pressande i solen. Jag och Ingrid skyr inga medel... vi ska bli bruna! Och mysigt var det även, ligga och snacka en massa skit (precis vad vi är experter på!)
Hoppas på lika fint väder imorgon och alla dagar efter...!
PUSS
ps. Jag är inte lika orolig för att vara ensam eller bli uttråkad längre. Jag tror att jag glömde en viktig sak sist, jag har ju faktiskt vänner här oxå. ds.
blandade känslor
Jag sitter nu hemma i min rosa soffa. Jag försöker samla mina tankar från helgen och få någonting gjort. Det är svårt.
Att åka till Halmstad i lördags kan ha varit det bästa jag gjort på väldigt länge. Fest, fotboll, shopping, film, mys, bio och häng. Samtidigt blev det en aningens mer känslosamt än vad jag hade räknat med.
De två första nätterna sov jag hos Emma och hennes C, precis som planerat, men när C sen plötsligt fick problem med sin mage så kändes det som om jag borde röra på mig. Och det var då... när jag igår kväll (efter att ha sett SEX AND THE CITY-filmen!) kom gåendes längs gatan där jag tidigare bott 1,5 år...som en tår kom. Nä, det är inget skämt. Jag gick sakt förbi mina 2 gamla lägenheter med all min packning, och försökte minnas. Minnas. Vad var det som var så bra med Halmstad? Vännerna givetvis (som jag är överlycklig att jag har kvar). Men även skolan. Trots att det var fel utbildning så fanns det en trygghet i Halmstad som jag aldrig kommer att känna i Kalmar. Någonsinn (trots att jag har familjen här). Och mycket av det är det mina Halmstad-vänner som jag ska tacka (och NI vet vilka NI är!) Någonting inom mig säger mig att jag aldrig kommer att få samma kontakt med de jag umgås med i Kalmar. Jag vet inte varför. Kanske för att alla i Kalmar är så upptagna med sitt. I Halmstad hade vi samma förutsättningar på nåt vis. Sen fick vi själva avgöra vad vi ville göra åt saken. Att man håller kontakten med de människor som man verkligen vill umgås med, det är det som betyder nåt.
Och idag så skulle vi besöka Sandra och Albi som höll på att måla på skolan. Och då brast det för mig igen. Jag fick panik. Jag försökte dölja det väl, men Erik verkade genomskåda mig. Jag ville bara ut från bygnaden. Ville inte minnas. För jag tog aldrig riktigt farväl från skolan. Mitt projektarbete, filmen som skulle bli så jävla bra. Den blev en total flopp. Och jag ville inte minnas hur jag slet de sista veckorna, kvällarna, nätterna för att få den klar. Och sen blev den sågad. Och där någonstans så insåg jag att film är inte min grej, speciellt inte Halländs matkultur...
På tågstationen tidigare idag, precis innan tåget rullade in, så fick jag ytterliggare ett ryck. För några sekunder så funderade jag på om jag inte skulle stanna kvar. Trots att Emma var sängliggandes. Även att Rico går i skolan på dagarna. Fast att Erik går kvällskurs. För jag kände ett sånt obehag inför att åka tillbaka. Men jag klev på tåget, för jag är hemma nu. Men jag var hemma i Halmstad innan idag, det kändes verkligen så.
Och det jag är så rädd för. Det är att jag har 28 dagar kvar på min semester och knappt någonting att göra (sthlm-resan har blivit framflyttad till hösten). Det är ju inte så att jag inte har några kompisar i Kalmar, för det har jag, några stycken iaf. Och några fler har återvänt för sommaren. Men de flesta av mina kvällar spenderar jag själv. Och så hade det inte varit i Halmstad, för där fanns det alltid någon som man kunde umgås med. Om det bara var för att titta på tv tillsammans, så slapp man ändå göra det själv. Och efter dessa fantastiska dagarna så har jag nog insett ett och annat. Det har bara tagit mig 1 år att inse dessa saker (som jag så duktigt har lyckats förtränga för mig själv). Jag är rädd för att bli uttråkad. Jag är livrädd inför det faktum att jag kanske vaknar upp en semesterdag och inser att jag inte har någonting alls att göra, ingen alls att träffa. Jag vet, det låter vansinnigt.
Och jag är delvis väldigt trött efter dessa dagar med alla intryck, så jag tror att jag stannar här. Nog om ältande.
Imorgon ska jag veckohandla och sedan träffa Elin.
Skiner solen så kommer jag spendera dagen i en brassestol utanför lägenheten.
Ösregnar det så ska jag springa maraton mellan min lägenhet och förrådet.
Det är alltid bra att ha en plan B.
Puss
