Li

Har ännu inte somnat. Jag vill att någon ska läsa en godnattsaga för mig, precis som när jag var ett barn...
Okej, jag ska inte överdriva.
Sitter och snorar som bara den. Dricker mitt halvkalla honungsvatten och läser andras bloggar. Varför skriver inte jag lika intressanta inlägg som alla andra?
Jag vill förmedla så mycket. Mina tankar. Min vardag. Mitt liv.
Men just nu är inte mitt liv så spännande, så därför blir inte inläggen så roliga.
Låter det som en vettig teori?

Inte konstigt att jag inte kan somna med denna otroligt aktuella fråga som snurrar i mitt huvud.

ps. "Luften" är sedan tidigare bjuden på min tillställning på lördag och jag kan inte sluta att undra om han kommer våga dyka upp och då syftar jag alltså på det där som jag sms:at honom om att han är ett sort jävla as och hoppas att han är medveten om det ifall det har påverkat hans självkänsla eller om han kommer att dyka upp bara för att det är så oväntat.
Jag vet ju hur jag vill att utfallet ska bli. ds

En dag som inte behöver skrivas till historien.
Ingenting har gått min väg. Och nu ska jag fan klaga!
Jobbet var sådär kul idag. Jag sålde 2 avtal, wow. Inte! Försöker vara på gott humör men det går inte alltid... när jag dessutom fick en så jävla sur kommentar idag på jobbet... vill inte namnge någon men jag sitter i köket med person A och B. Person A går för att hämta ett äpple och ropar sen "haha, har du, B, tagit alla äpplena, du som va äppelplockare innan du började här!". Person B bara fnyser. Då säger jag (som tog person B:s sida, typsikt att jag alltid ska lägga mig i...) "och vad var det som var så roligt med det A?" Då tittar A på mig med stora iskalla ögon "jag pratade inte med dig Lisa". Sen går jag där ifrån. Jag har inte pratat med person A sen dess.
Jag och syrran bråkar. Vi har inte pratat i telefon sen i fredags... och jag tänker inte ringa henne. Jag har nog ringt, men hon svarar inte. När hon är mogen nog att ringa upp mig, då ska vi prata.
Kom nyss hem, lagade mat och den smakar skit. Jag lagade dubbelt för att ha en matlåda imorn, men nu vetifan om jag ska ta med mig den. Kul att hela dagen veta att man ska äta en äcklig matlåda...!
Viktväktarna suger. Jag vet inte om jag pallar att gå där. Jag orkar inte med allt mentalt. Jag kanske ska inse att jag ser ut såhär och vara nöjd med det? Istället för att försöka uppnå nåt som jag inte klarar av. Jag ska inte väga mig imorn. Jag måste fundera.

Tur att jag har micro och popcorn hemma. Nu ska jag kolla på Kalla Fötter.

bye....

Sovmorgon. Softa. Slappa.
Sen kom jag inte på fler S...haha.

Är tillbaka i lägenheten och skulle precis börja borra i väggen för att sätta upp 2 hyllor. Jaha, då har jag inte sånna skruvar som jag måste ha. Typiskt! Nu lär det dröja typ ytterliggare en vecka eller två innan hyllorna kommer på plats. Satan!

Läste tidigare idag i Elle och hittade en väldigt intressant artikel. Kortfattat så handlade den om en tjej som valde att under ett år inte shoppa. Shoppingstopp. Köp vad du vill så länge du konsumerar på naturens villkor.
Och jag bara kände att jag var tvungen att kommentera detta. Redan när jag satt och läste artikeln så kom jag på mig själv med att tänka hm det här ska jag blogga om i eftermiddag. Så blev det.
För en person som mig, som alltid köper ett nytt spännande nagellack eller en ny tidning så fort den är ute i butik känns detta leverne helt omöjligt. Hur ska jag kunna motstå att köpa det där underbara rosa nagellacket som heter Los Angeles och matchar perfekt till min nyårsklänning?

Inget är deffinitivt än. Men jag funderar starkt på att testa detta. Tänk vilken bedrift att bara spara alla pengar som man kunde ha shoppat upp på en massa onödigt roligt skit. Och min tanke är faktiskt att kunna lägga undan alla dessa pengar och sen unna mig något när jag är klar med Viktväktarna. Då behöver jag belöna mig själv (allt knyter visst an till viktväktarna nu).
Det viktigaste är ändå att man lär sig att styra upp situationer och behöver inte längre köpa sig lycklig när det är tufft på jobbet eller hemma.
Tjejen som inte shoppade under ett år sparade så pass mycket pengar att hon kunde åka till New York. Och dit har jag alltid velat åka.
Varför inte?

Denna tanke får sjunka in under kvällen. Emma och Patrik kommer snart hit och vi ska laga nyttig points-low mat och sen spela sällskapsspel hela kvällen.
Imorgon är det jobb igen. Och jag längtar tillbaka!

Städdax.

Nu, vet jag med största sannolikhet hur muslimer känner sig när de kör Ramadan.
Okej, de får ju käka när solen gått ned, men huvudpoängen är att de får "uppleva riktig hunger". Jag vet inte om jag uppfattat religionen rätt, men att känna lidelse (då syftar jag enbart på maten) alltså hunger, ska göra att man blir en bättre människa.

Jag har känt hunger sen igår morse. Alltså, jag har ju ätit, men inte i samma mängd (annars kan man ju inte gå ned i vikt!) och inte känt någon mättnadskänsla. Det är som om det inte finns nån botten i min mage. Kanske 30 procent är fylld eller nåt. Jag kan inte så mycket om magsäckar...!

Och jag har ju gjort det här innan. Jag kan detta. Men ändå är det såå svårt. Många ovanor att göra sig av med.

Min frukost bestod idag av:
1 tallrik gröt med 1 dl lättmjölk + ett halvt rivet äpple
1 skiva knäckebröd med en skiva ost
1 kopp kaffe

Så efter att ha ätit det grovmålet så var jag ju mätt. Men inte så länge. Hungern är konstant påtaglig.
Och dom som läser som tycker att jag tjatar och klagar och gnäller och gnatar. Skit i att läsa då. För det är detta jag kommer skriva om mycket nu. Det som är närmst mig själv, min viktminskning.

Mamma ringde igårkväll och undrade om jag ville käka pizza med dom ikväll, fredag. Jag gav nästan henne en utskällning för det fattar du väl att jag inte kan käka sånt onyttigt...längre!
Vid en senare tanke så kom jag på att 1: jag kan käka en sallad istället. 2: mamma ska inte behöva drabbas av  mitt "jag är konstant hungrig humör".

puss

Och tack alla som stöttar mig. Ni är bäst!

För exakt ett år sedan begav jag mig till viktväktarna, med ett bagage på övervikt som jag tidigare vägrat inse att jag brottats med varje dag. Jag vägde mig och det blev tuffa 6 månader. Men jag förlorade 20 kg så det kom ju något bra ur det hela. I många månader mådde både min kropp och jag dåligt. Jag vägrade inse att den tjej jag såg i spegeln faktiskt var lisa och ingen annan. Jag kunde inte mentalt förstå hur jag kunnat förlora så många kg på så kort tid. Jag var inte samma person längre...smalare.

Under mitten av våren så började jag undra vad jag egentligen gjorde på utbildningen i Halmstad och insåg att MKV inte längre var det självklara valet för mig. Jag trivdes inte längre med utbildningen, vilket påverkade mitt resultat. Jag drog hem till Kalmar för att gå på en intervju inför sommarjobb och fick jobbet samma dag, intervjun var 09 och utbildningen började kl 13 eller nåt sånt. Snabba ryck med andra ord.

Sommaren bestod mest av jobb och jobb. Jag lärde känna Natasa och Jonathan. Två helt underbara människor. Väldigt skönt att ha dom på jobbet varje dag. Sommaren blev kul. Mycket festande, en och annan kväll på Strand. Shiiit, jag levde verkligen livet i somras, jag och Anna. Bästa Anna!

Jag jobbade hela sommaren som telefonförsäljare och när hösten närmade sig så visade det sig att de ville ha kvar mig, fast tjänst. Jag blev helt ställd när jag fick frågan. Men utbildningen var ju inget jag ville tillbaka till så varför inte chansa?

Jag sa upp min lägenhet i Halmstad och därmed minskade kontakten med en hel del underbara vänner, Sandra, Emma, Fia, Hanna, Micke, Erik & Rico (ingen ordning där alltså) Eller jag försöker intala mig att vi fortfarande är vänner, men vi hörs så sällan numera. Det är jättesynd! För jag saknar verkligen dom. Vissa hörs jag ju med, men inte alla. Jag försöker. Och i feb så...(förlåt skulle blicka bakåt ju)...ska jag ha inflyttningsfest, så då får jag träffa alla. Jag flyttade till en ny lägenhet samma dag som jag flyttade från Halmstad. En etta ungefär 4 km från stan. Cykelavtsånd för den som inte är så lat. Hehe. Jag har åkt buss en hel del, ja. Men även gått.

Hösten paserade ganska lugnt. Ny anställningsform och en massa nya kompisar och gamla kompisar. Jag tänker på Malin och Elin. Gamla barndomsvänner som jag är väldigt glad över att jag har. De nya är främst Lotten, men även Juan. Sen en massa andra oxå från jobbet, Johan, Pontus mfl.

Vad är ett 2007 utan minst ett krossat hjärta? Jag har fått mitt krossat 2 gånger. I våras gick jag och blev kär i en killkompis. En väldigt nära sådan. Och det hände saker som jag tolkade på mitt sätt. Jag vill inte hänga ut honom, men vi hade väldigt olika tankar kring saker och ting. Smash, krossat hjärta 1.
Träffade i höstas en kille, en kompis kompis som jag känt ett tag. Han var bara ute efter en sak. Sen nån vecka senare så träffade han en 17årig tjej. Splash, krossat hjärta 2.

Men det är bara att ta nya tag.

Och 2008 ska bli ett bra år.
Jag är redo att dejta. Jag älskar mitt liv som singel men saknar någon att dela allt med. Så jag ska dejta i år, och inte tveka en sekund när jag blir utbjuden...
Jag är redo att bekämpa vågen. Imorn ska jag till viktväktarna och väga mig. Jag ska gå ner dom kilona som jag inte mentalt orkade sist. Det kan röra sig om 15-20 kg (har säkert gått upp nåt oxå sen i maj). Men det fixar jag!
Jag är redo att satsa allt på jobbet. Efter nästan 3 veckors ledighet så ska jag komma tillbaka och bara prestera som fan.

puss