och jag som inte skulle tänka på jobbet...
Grillfest hos Anna & Anna i lördags. Mycket trevlig kväll! På grillfesten så träffar jag en gammal kollega, som berättar att vissa av ledarna på mitt jobb har omflyttats... jag tänker inte så mycket mer på det just då, men på söndagen så börjar tankarna snurra i mitt huvud... om 3 stycket har slutat... omplacering...vem tar då deras plats? Nyfiken som jag är så ringer jag till Frida (min coach) och säger att jag hört några rykten, men att jag inte vet nåt mer. Frida och jag har en bra realtion, och jag får veta exakt vad som har hänt.
Alltså, mitt under min semester (då jag lovade mig själv dyrt och heligt att inte tänka på jobbet) har jag fått reda på att de ska tillsätta, minst, en coach från och med 1 september. Och att jag är en av de som dom vill tillsätta.
Som det ser ut nu så kommer det att bli en strid mellan mig och 2 andra killar på jobbet. Som jag måste krossa, eftersom jag är helt enkelt bäst! (okej kanske bäst att spara på mitt pepp-talk tills det börjar närma sig) Vi kommer att få varsinn vecka i augusti där vi ska "visa vad vi går för"... åh herregud.
Och samtidigt som jag ser detta som chans att klättra, så har jag drömt om min utbildning några nätter på rad. Ena natten så kommer jag in, andra natten så kommer jag inte in...
Beskedet från VHS får jag förhoppningsvis om en eller två veckor. Om jag kommer in, ska jag ta det då? Eller ska jag stanna kvar på den arbetsplats som jag (trots allt) trivs jävligt bra på, satsa på att söka som coach och vara kvar där ett år? Det är så typiskt mig att sånt här händer på en och samma gång. För om jag kommer in så måste jag nästan tacka ja för att sedan visa vad jag går för på jobbet för att i slutändan kunna utvärdera... vad vill jag göra allra mest?
Eller, mardrömssenariot, jag kommer inte in på högskolan, de vill inte ha mig som coach och där står jag som en idiot.
Ja, gissa om tankarna har snurrat runt i min skalle...? Har knappt sovit nåt i natt. På sätt och vis är jag jävligt glad över min nyfikenhet, att jag ringde och frågade vad som har hänt. För nu kan jag mentalt ställa in mig på vad som komma skall... men å andra sidan, jag är ledig i 3 veckor till och jag kommer ju att ägna detta minst en tanke, minst en gång i timmen, minst en gång om dagen...så... En delete-knapp någon?
---
Idag är det ganska dåligt väder. Funderar på att köra ett städ-matathon här. Ja, jag vet att jag är besatt av att städa, men det blir ju så fint efterråt.
En lördagkväll fylld med vin och massa trevliga människor. Jag kan med
skräck och fasa, erkänna att det här med "jag är bäst"-posen har blivit
något av en ovana...men är man bäst så är man, inget man själv styr över!
PUSS
Alltså, mitt under min semester (då jag lovade mig själv dyrt och heligt att inte tänka på jobbet) har jag fått reda på att de ska tillsätta, minst, en coach från och med 1 september. Och att jag är en av de som dom vill tillsätta.
Som det ser ut nu så kommer det att bli en strid mellan mig och 2 andra killar på jobbet. Som jag måste krossa, eftersom jag är helt enkelt bäst! (okej kanske bäst att spara på mitt pepp-talk tills det börjar närma sig) Vi kommer att få varsinn vecka i augusti där vi ska "visa vad vi går för"... åh herregud.
Och samtidigt som jag ser detta som chans att klättra, så har jag drömt om min utbildning några nätter på rad. Ena natten så kommer jag in, andra natten så kommer jag inte in...
Beskedet från VHS får jag förhoppningsvis om en eller två veckor. Om jag kommer in, ska jag ta det då? Eller ska jag stanna kvar på den arbetsplats som jag (trots allt) trivs jävligt bra på, satsa på att söka som coach och vara kvar där ett år? Det är så typiskt mig att sånt här händer på en och samma gång. För om jag kommer in så måste jag nästan tacka ja för att sedan visa vad jag går för på jobbet för att i slutändan kunna utvärdera... vad vill jag göra allra mest?
Eller, mardrömssenariot, jag kommer inte in på högskolan, de vill inte ha mig som coach och där står jag som en idiot.
Ja, gissa om tankarna har snurrat runt i min skalle...? Har knappt sovit nåt i natt. På sätt och vis är jag jävligt glad över min nyfikenhet, att jag ringde och frågade vad som har hänt. För nu kan jag mentalt ställa in mig på vad som komma skall... men å andra sidan, jag är ledig i 3 veckor till och jag kommer ju att ägna detta minst en tanke, minst en gång i timmen, minst en gång om dagen...så... En delete-knapp någon?
---
Idag är det ganska dåligt väder. Funderar på att köra ett städ-matathon här. Ja, jag vet att jag är besatt av att städa, men det blir ju så fint efterråt.
En lördagkväll fylld med vin och massa trevliga människor. Jag kan med
skräck och fasa, erkänna att det här med "jag är bäst"-posen har blivit
något av en ovana...men är man bäst så är man, inget man själv styr över!
PUSS
Kommentarer
Trackback
